Handelskammarbloggen

Egentligen är det ett välkänt historiskt faktum. Alla städer som är kända som kulturmetropoler genom historien, Bagdad, Milano, Paris och New York har ungefär samma utveckling. De är i grunden handelsstäder och starka ekonomiska centra.

På senare tid har det uppstått en debatt om detta. Professor Richard Florida har studerat detta samband och kommit fram till att framgångsrika urbana städer präglas av ”tre T”, Teknologi, Talang och Tolerans. Sedan drar Florida slutsatsen att för att bli framgångsrik måste en stad ha en hög grad av dessa. Hans rekommendation är att städer ska satsa på att dra till sig en så kallad ”kreativ klass” av människor. Om de gör det kommer jobb och tillväxt att följa i deras spår.

Men om ett samband tycks finnas måste man också ställa sig den klassiska frågan om vad som kom först, hönan eller ägget?

I Stockholms Handelskammares rapport ”Kreativitet och konkurrenskraft” studerar författarna Johnny Munkhammar och Nima Sanandaji en rad internationella exempel på städer som satsat på kultur och städer som satsat på bra klimat för företagande och entreprenörskap. Slutsatsen är tydlig.

Städer som varit framgångsrika i sin urbanisering har öppnat vägen genom att satsa på handel, entreprenörskap och tillväxt. Detta drar i sin tur till sig de kreativa människor som krävs i dagens informationsbaserade ekonomi. Dessa städer utvecklar också ett blomstrande kulturliv. Kulturskapare är ofta själva entreprenörer och trivs därmed bra i städer som erbjuder goda förutsättningar för företagande.

Den som vill ha ett blomstrande kulturliv ska satsa på ett bra klimat för företagande och entreprenörskap. Men sambandet håller inte om man vänder på det. Städer som försökt detta har misslyckats.

Sana Rayman på SvD skriver också om denna rapport, där hon ställer och besvarar frågan: ”Hur många blomstrande kulturmetropoler i världen känner du till som skapats av kommunpolitiker?”

I Sverige har vi underskattat näringslivets positiva inverkan på kulturlivet. Jag tror inte många tänker på hur mycket god kultur som skapas av entreprenörer som i grunden har samma problem och behov som entreprenörer i andra branscher. Sverige har också försvårat för näringslivet att stödja kulturen genom att i praktiken har en straffskatt på kultursponsring.

Kulturdebatten handlar allt för ofta om huruvida offentliga anslag till kultur ska räknas upp med 3 eller 4 procent. Det finns dock en betydligt bredare kulturdebatt. Som ofta glöms bort.

Var det här intressant? Läs andra bloggar om: kultur, näringsliv, kreativitet, konkurrens och sponsring.