Handelskammarbloggen

Jaha? – skulle kunna vara en spontan kommentar på regeringens infrastrukturproposition som presenterades i dag. Inte särskilt mycket konkret, annat än att infrastrukturen tillförs strax under 4 miljarder kronor per år, varav ungefär en tredjedel går till drist och underhåll. 46 miljarder låter som mycket pengar, men utspritt på tolv år och på ett helt land, som dessutom har stora behov av infrastruktur blir det inte så mycket. Det finns heller inte mycket specificerat vad pengarna ska gå till. Vill man vara elak och räkna på inflation och fördyrade projekt och anta att inga mer pengar kommer utöver vad som sagts i dag blir det knappt ett övergångsställe kvar.

Regeringen tycks också helt emot att låta näringslivet finansiera, bygga och äga nya vägar och spår. De drag av medfinanisering som förvisso skrivs en hel del om i propositionen antyder mest att kommuner och regioner gärna får bidra till den statliga satsningen. PPP eller OPS vill regeringen inte vara med om. Det är synd och dumt att missa den möjligheten att få till stånd infrastruktur med privat finansiering.

Positivt är dock att vi i alla fall fått en regering som pratar om infrastrukturens viktiga roll för ett lands utveckling och tillväxt. Men regeringen gör fel analys om den tänker sälja statliga bolag för 200 miljarder kronor under mandatperioden för att i princip bara betala av på statsskulden. Det finns investeringar i infrastruktur som är betydligt viktigare för tillväxten och ger skattebetalarna bättre valuta för pengarna än att amortera en internationellt sett liten statsskuld. Några exempel på detta är Förbifart Stockholm, som kan hjälpa Stockholmsregionen att växa eller Ostlänken som knyter ihop två av Sveriges största regioner.

Regeringen måste överväga om den inte borde satsa mer pengar på infrastrukturen i kommande budgetar. Inget hindrar den från att i efterhand konstatera att denna satsning inte räckte särskilt långt. Handelskammarförbundet visar i rapporten ”Ett vägval för Sverige” att Sverige borde ha satsat ytterligare 200 miljarder kronor på infrastrukturen bara för att hålla jämna steg med Europa under de senaste 25 åren. Jämna steg är en låg målsättning för ett land med en så utspridd befolkning som Sveriges. Den nivå som regeringen lagt sig på i sin proposition är kanske inte så långt från vad egentligen krävs. Problemet är att antalet miljarder startar på minus 200. Lika många miljarder som regeringen räknar med att sälja statliga bolag för. En händelse som ser ut som en tanke.

Se bloggens tidigare inlägg (med kommentarer) kring proppen: Äntligen infrastrukturproppen! och Vilken sorts propp blir infrastrukturpropositionen?

Intressant? Läs andra bloggar om: proppen, infrastruktur, infrastruktursproposition och ostlänken.